Anknytning för nyblivna föräldrar: Så skapar du en trygg anknytning med ditt nyfödda barn

Att förstå betydelsen av anknytning är en viktig del av föräldraskapet.

Anknytning har en evolutionär grund och är en motivationskraft som påverkar spädbarn i alla kulturer. Anknytningssystemet syftar till att säkerställa spädbarnets överlevnad och dess känsla av trygghet. Under de första månaderna i livet är det viktigt för föräldrar att bistå sina barn med känslomässig reglering, genom att hjälpa dem att hantera starka känslor.

Föräldrar behöver också tolka barnets unika signaler, för att säkerställa att de tillfredsställer deras behov och bygger en trygg anknytning.

I det här blogginlägget kommer vi att utforska vikten av anknytning, hur föräldrar kan hjälpa sina barn att reglera sina känslor och hur man kan tolka och svara på barnets signaler för att bygga en trygg anknytning.

Vad är anknytning och varför är det viktigt?

Barnets överlevnad och känsla av trygghet är beroende av anknytning till en beskyddande vuxen. Det är en evolutionär och biologiskt baserad process som är nödvändig för spädbarnets överlevnad och utveckling. Men vad är det egentligen som sker när ett spädbarn och dess vårdare knyter an till varandra?

När ett spädbarn föds har det en stark biologisk drivkraft att söka närhet till en vuxen för att överleva. När det lyckas fånga en vuxens uppmärksamhet och upplever kroppslig kontakt och tröst frigörs en mängd hormoner som påverkar hjärnan och kroppen. Hormonerna ökar spädbarnets upplevelse av lugn och ro och minskar stressnivåerna i kroppen. De bidrar också till att stärka anknytningen mellan barnet och dess vårdare.

En trygg anknytning skapar en grund av tillit och självkänsla som är avgörande för ett barns framtida relationer och sociala förmågor. Detta innebär inte att en otrygg anknytning är ett oöverstigligt hinder, utan att det är viktigt att förstå dess betydelse och arbeta för att stärka anknytningen när det behövs.

Den allra första tiden handlar om känsloreglering

Under de första månaderna i livet är det viktigt att föräldrar bistår barnet med känslomässig reglering. Spädbarn översvämmas lätt av starka känslor och behöver föräldrarnas hjälp för att successivt lära sig det kan senare kallas för känslomässig självreglering.

Det är inte alltid lätt att tolka sitt barns beteende och dess unika signaler, särskild de negativa uttryck som missnöje, gråt och gnäll. Dessutom om förälder själv mår dåligt kan det vara en riktigt utmaning att ta sig igenom vardagen.

Att skapa förutsättningar för ett tryggt samspel är inte detsamma som att det kommer aldrig hända sammanbrott eller missförstånd i kontakten med ditt barn. Det viktigaste är hur de kan repareras, hur komma vidare och återskapa kontakt mellan er. Du behöver inte vara glad, lycklig och förälskad i ditt barn för att det ska hända. Känslor som föräldrar hyser till sina barn rymmer inte enbart positiva sådana, där finns också irritation, ilska, hat och ångest.

Att det kan vara så krävande att man nästan kvävs. Trots det, är det så många föräldrar som ändå klarar att ge sitt barn tillräcklig av det de behöver för att bli tryggt anknutna.

Barnets anknytningssignaler

Barnet har en medfödd och stark förmåga till att socialisera och sända ut anknytningssignaler t.ex gråta eller skrika när det behöver något. Svara barnet, så snart och så ofta du kan. Ur barnets synpunkt det viktigaste är att det finns någon som är beredd att under lång tid erbjuda sig att ställa sig i barnets tjänst. Du kan prova tolka barnets signaler och skiftande behov, tillåta barnet att utforska sin omgivning och lita på att det säger till när det behöver komma tillbaka nära dig, till sin trygga bas. Det är grunden till den trygga anknytningen. Och kom ihåg att barn vill gärna ha fler än en person de kan rikta sitt anknytningsbeteende mot.

Många oroar sig om de är tillräckligt bra föräldrar.

Begreppet good enough myntades av den engelska barnläkaren Donald W. Winnicott redan under 50-talet, där han beskriver att en förälder inte behöver vara perfekt, utan enbart tillräckligt bra. Winnicott menade att en förälder och dennes förmåga att ta hand om sitt barn inte ska bedömas med perfektionism som bas, eftersom det är omöjligt att nå upp till måttet “perfekt förälder”.

Att vara good enough är tillräckligt för att på ett bra sätt ta hand om och uppfostra sitt barn. En good enough förälder kan göra misstag, så länge föräldern sedan kan reparera effekterna av misstaget och gå vidare från det. Man kan säga att det är en balansgång - att för det mesta vara där och svara på barnets signaler, för det mesta hjälpa sitt barn att reglera sina känslor, att göra så gott man kan, att vara oftast vara känslomässigt engagerad.

Mentaliseringsförmåga

Mentalisering handlar om förmågan att förstå och tolka andra människors handlingar och känslor utifrån deras inre tillstånd och motivationer. Det handlar också om förmågan att reflektera över sina egna känslor och handlingar, samt att se samband mellan dessa och ens inre tillstånd. Att gång på gång ställa sig frågan ”vad händer i dig just nu?”. Det är egentligen mindre viktigt att hitta rätt svar, viktigare är det att vara intresserad av barnets inre liv. Tänk att det inte finns en enda perfekta människan på denna jord, ändå har de flesta (60-70%) trygg anknytningsmönster.

Det kommer utan tvekan komma stunder när det inte funkar att vara en balanserad förälder, man kar kanske inte sovit bra, är för trött eller så är det något annat som strular i ens liv. Man kanske har något i sitt bagage som gör att det blir svårt att finnas där på det sättet man vill. Det finns nästan oändligt med chanser att reparera relationen med sina barn. Men om du känner dig väldigt orolig över din föräldraskap, känner dig alldeles överbelastad eller känner att du har svårt att skapa fin kontakt med ditt barn - sök hjälp. Att vara förälder är en rejäl utmaning men också fantastiskt möjlighet att växa och utvecklas som människa.

Att stärka anknytningen.

Som förälder kan det vara svårt att veta hur man ska agera för att stärka anknytningen med sitt barn. Det finns dock en del generella råd som kan vara till hjälp.

• För det första är det viktigt att skapa tid och utrymme för kvalitetstid med ditt barn. Denna tid behöver inte vara särskilt lång eller krävande, men det är viktigt att du är närvarande och fokuserad på ditt barn under den tid ni spenderar tillsammans.

• För det andra är det viktigt att vara lyhörd, att lyssna på ditt barn och visa förståelse för dess behov. Försök att tolka dess signaler och visa att du finns där för det, även om det är jobbigt eller svårt för dig.

• För det tredje är det viktigt att vara konsekvent och trygg som vårdare. Att vara en trygg bas för ditt barn innebär att du ger det stabilitet och förutsägbarhet i tillvaron. Detta bidrar till att skapa en grund av tillit och självkänsla som är avgörande för en trygg anknytning.

Avslutande tankar

Att bli förälder är en fantastisk upplevelse men det kan också vara en rejäl utmaning. Att förstå betydelsen av anknytning och arbeta för att stärka den är avgörande för ett barns utveckling och framtida relationer. Genom att skapa tid och utrymme för kvalitetstid, lyssna på ditt barn och vara en trygg bas kan du bidra till att skapa en stark anknytning mellan dig och ditt barn.

Om du känner dig väldigt orolig över din föräldraskap, känner dig alldeles överbelastad eller känner att du har svårt att skapa fin kontakt med ditt barn - sök hjälp. Som psykolog kan jag hjälpa dig att navigera genom de utmaningar som uppstår när du blir förälder.

Terapi kan vara en värdefull resurs för föräldrar som vill förbättra sin föräldraskapsstil och stärka anknytningen till sina barn. Genom samtalsterapi kan du få en bättre förståelse för dina egna beteenden och reaktioner som förälder och hur dessa kan påverka ditt barns utveckling. Terapi kan också ge dig verktyg för att hantera stress och utmaningar som kan uppstå i föräldraskapet, och hjälpa dig att känna dig mer självsäker och bekväm i din roll som förälder.